Del 1.

Hon är fjorton år, precis som vi andra, hon går till lektionerna, precis som vi andra. Men hon är inte som vi andra.

Vilda är ganska lång, smal, kritvitt hår uppsatt i knut, blek hy, perfekta konturer. Hon går rakryggad och snabbt genom korridorerna, ger inte någon det minsta lilla uppmärksamhet, utan är helt inriktad på sitt mål, sitt byte, som i detta fallet är hennes skåp med kodlåset.

Det är något speciellt med Vilda, men ingen kan riktigt sätta fingret på det. Alla har helt enkelt respekt för henne, även om hon inte säger så mycket. Egentligen borde ingen prata med henne mer än nödvändigt, eftersom hon inte tigger uppmärksamhet och beröm som många andra gör. Hon bara är, och ändå dras alla till henne. När Vilda väl pratar, så berättar hon alltid något spännande som väcker allas intresse, vi sitter med nyfikna småbarnsögon och ser på henne, lyssnar och lär. Hon har en viss inlevelse i rösten, som om hon hade varit med om det själv, hennes stengrå ögon, som inte är lätta att läsa av, lyser klart. Hon mumlar inte och tittar generat ner i bänken, utan pratar klart och tydligt, sträcker på sig och visar ”här är jag, jag är stolt och står för det jag berättar för er”. Däremot är hon inte så tydlig med vad just hon tycker, utan berättar ofta utifrån andras synvinkel.

Vilda är en duktig tecknare, hon sitter alltid och ritar blyertsporträtt i skrivböckerna. Men man ska inte tro att hon inte koncentrerar sig på lektionerna, för då har man fel. Hon är oftast den som blir klar först, och hon skriver välgjorda uppsatser med bilder och förklaringar. Men beröm för det hon gjort har hon svårt att ta emot, hon får en röd nyans i ansiktet, skrattar lite, och sedan var det inget mer med det. Läraren går där ifrån med ett leende på läpparna och Vilda fortsätter jobba. Alltså är hon ganska blyg ändå. Ja, det är något djupt som är svårt att förstå. När hon berättar är hon bara sig själv, men annars så säger hon inget, går tyst för sig själv och försvinner dessutom på rasterna, och kommer tillbaka när lektionen börjar med rätt material.

 

AnnaCecilia

26 februari 2012 20:03

Spännande! Bra skrivet och bra beskrivning :)

Sanna

27 februari 2012 15:00

tack så mkt! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är jag tillbaka igen, detta är vad som följde med mig hem!     ...

Är i Växjö med Hanna och Elin, vi höres sen! /Sanna :)

Hejsvej! Var och red innan. Amigo, sista gången nu. Vi hoppade, det gick hur bra som helst. Men när vi skrittade av, när jag var på väg förbi porten, så var det någon som öppnade den och Amigo kastade sig skräckslaget åt sidan, och jag flög av för fö...