zannnna

Inlägg publicerade under kategorin Tidsinställt

Av Sanna - 5 mars 2012 19:30

Hej, just i denna stund är jag och tränar, så ni får ett tidsinställt inlägg där jag ber er att svara på några frågor, tack på förhand!


   

Av Sanna - 26 februari 2012 10:00

  


Del 2.


Vildas dagbok


Kära dagbok.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Folk får inte komma för nära mig och mitt inre, det funkar inte. Då spricker jag och allt läcker ut. Jag måste vara blyg, för det är jag ju också. Inte fler berättelser då kommer de snart på mig.

Jo, detta är ju min första sida i dagboken, så du vet ingenting. Jag bestämde mig för att skriva dagbok just för att jag var tvungen att få ut mina känslor någon stans. Pappa skulle säkert förstå, men inte på samma sätt som det här, jag behöver skriva av mig helt enkelt. Vi har bott i denna staden i ett år nu, det är väldigt ovanligt för att vara oss. Min pappa kommer från Italien. Han är efterlyst där, jag vet inte varför, det har han aldrig berättat. Mamma var i alla fall väldigt arg på honom, så när vi lämnade landet följde hon inte med. Själv var jag bara fem år, men ändå kommer jag väl ihåg avskedet. Mamma var inte där, men alla pappas vänner vinkade och grät, och ropade saker som: ”Lycka till!” eller ”Hoppas du kommer tillbaka, vi vill se dig igen gamle vän!”

Sedan dess har vi bott på lite olika ställen, mest i norden. Men nu verkar det som att de har tappat spåret efter pappa, så jag vet inte hur länge vi stannar. Det vet jag ju aldrig, så därför vill jag inte säga så mycket i skolan eftersom jag inte vill få så nära relation till de andra. Det skulle bara bli jobbigt och invecklat att ta farväl då. Du kanske undrar om jag har det svårt, men jag har ju levt så här så länge jag kan minnas så jag vet ju knappt hur det är att ha ett fast boende, skaffa sig vänner, gå på disco och andra aktiviteter och sådant.

Min största hobby är att teckna. Jag är inne på det elfte ritblocket nu, och jag tycker alltid att det är så roligt att titta på mina gamla teckningar. Jag har ju på ett vis målat upp hela mitt liv med bilder som påminner lite om varandra, men samtidigt är de unika. Så fram tills nu har jag tecknat mig igenom livet, men idag blir det bild och text istället, för självklart kommer jag fortsätta att teckna i resten av mitt liv.


 

Av Sanna - 25 februari 2012 10:00

 


Del 1.

Hon är fjorton år, precis som vi andra, hon går till lektionerna, precis som vi andra. Men hon är inte som vi andra.

Vilda är ganska lång, smal, kritvitt hår uppsatt i knut, blek hy, perfekta konturer. Hon går rakryggad och snabbt genom korridorerna, ger inte någon det minsta lilla uppmärksamhet, utan är helt inriktad på sitt mål, sitt byte, som i detta fallet är hennes skåp med kodlåset.

Det är något speciellt med Vilda, men ingen kan riktigt sätta fingret på det. Alla har helt enkelt respekt för henne, även om hon inte säger så mycket. Egentligen borde ingen prata med henne mer än nödvändigt, eftersom hon inte tigger uppmärksamhet och beröm som många andra gör. Hon bara är, och ändå dras alla till henne. När Vilda väl pratar, så berättar hon alltid något spännande som väcker allas intresse, vi sitter med nyfikna småbarnsögon och ser på henne, lyssnar och lär. Hon har en viss inlevelse i rösten, som om hon hade varit med om det själv, hennes stengrå ögon, som inte är lätta att läsa av, lyser klart. Hon mumlar inte och tittar generat ner i bänken, utan pratar klart och tydligt, sträcker på sig och visar ”här är jag, jag är stolt och står för det jag berättar för er”. Däremot är hon inte så tydlig med vad just hon tycker, utan berättar ofta utifrån andras synvinkel.


Vilda är en duktig tecknare, hon sitter alltid och ritar blyertsporträtt i skrivböckerna. Men man ska inte tro att hon inte koncentrerar sig på lektionerna, för då har man fel. Hon är oftast den som blir klar först, och hon skriver välgjorda uppsatser med bilder och förklaringar. Men beröm för det hon gjort har hon svårt att ta emot, hon får en röd nyans i ansiktet, skrattar lite, och sedan var det inget mer med det. Läraren går där ifrån med ett leende på läpparna och Vilda fortsätter jobba. Alltså är hon ganska blyg ändå. Ja, det är något djupt som är svårt att förstå. När hon berättar är hon bara sig själv, men annars så säger hon inget, går tyst för sig själv och försvinner dessutom på rasterna, och kommer tillbaka när lektionen börjar med rätt material.


 

Av Sanna - 24 februari 2012 10:00
Av Sanna - 23 februari 2012 10:00

 


               




 

Av Sanna - 22 februari 2012 10:00

                 







 

MENY

bloglovin

Kategorier

Översätt bloggen

Sök i bloggen

Fråga mig

41 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012
>>>
Follow me on Spotify

Senaste inläggen

Arkiv

Favvobloggar

Inspiration

                        






Skapa flashcards