Direktlänk till inlägg 17 september 2011
Det hela började när jag var hos tandläkaren. Jag var nämligen rädd för tandläkare, och satt ute i väntrummet och var lagom nervös. Jag satt och trummade med fötterna i golvet, tittade på väggklockan som gick två minuter för sakta och konstaterade att en tandsköterska skulle komma och hämta mig om fyra minuter. Sköterskan kom efter sju minuter, och då var jag ju inte lite svettig.
Hon sträckte ut armen och visade mig in till rum fem.
”Varsågod och sitt i den blå stolen där borta.” Sa hon med len tandläkarröst medan hon kollade efter några uppgifter i datorn.
Hon var alldeles för lik Maud Olofsson med sitt gyllenbruna hår och markerande glasögon.
Jag satte mig stelt på stolen och tittade efter ”Mauds” namnskylt. Hon hette tydligen Anna-Louise.
Hon tog på sig ett par plasthandskar och kom närmare. Jag kröp ihop på stolen och öppnade motvilligt munnen. Anna-Louise började känna, vicka och putsa med massa manicker. Hon började prata om något ointressant och jag nickade lite när hon ställde lite frågor. När det äntligen var över så sa Anna-Louise:
”Vänta här lite så ska jag hämta Valter.”
Inuti mig så utbrast jag i panik: V A L T E R! Men på utsidan så satt jag lugnt kvar i tandläkarstolen och väntade.
Men när Valter kom in i rummet så var det som att hela själen fylldes med glädje, all rädsla försvann och jag tittade förstummat på honom. Han var så vacker att han lyste upp hela det trista rummet och hans ögon utstrålade en kontig energi som gjorde att jag ville springa i ilfart flera varv runt jordklotet.
Valter tog precis som ”Maud” på sig ett par gummihandskar, hälsade och kollade efter uppgifter i datorn.
”Det är jag som är Valter, din nya tandläkare.”
Hans ord dansade runt i mitt huvud utan att slå sig tillrätta.
Valter harklade sig:
”Som sagt, jag är tandläkare och ska undersöka dina tänder lite mer på djupet.”
Han böjde sig över mig och gav mig en lätt puss på kinden... Nej, det gjorde han tyvärr inte, han började pilla i min mun som alla andra tandläkare, men hans andedräkt luktade svagt av minttuggummin och jag andades in doften.
Valter var nog i 20-25 årsåldern, väldigt ung för att vara tandläkare tyckte jag. Alltså borde han ha väldigt bra betyg. Han hade blå ögon och brunt hår, och han passade väldigt bra i sin vita tandläkarskjorta.
”Jag ska bara ta ett extra kort på underkäken, annars så ser det jättebra ut.”
Tandsköterskan, som jag hade glömt bort att hon var i närheten, satte på mig en krage och Valter riktade en kamera mot min mun.
De gick ut, och han sa något ohörbart till Anna-Louise. Jag hörde pip-ljudet och de kom in igen.
”Sådär ja.” Han tog försiktigt ut ”kamerabiten” ur min mun och lade den i tandsköterskans hand. ”Allting såg jättebra ut. Du borstar väl tänderna varje morgon och varje kväll? Ja, det ser självklart ut för dig, men det är faktiskt så tragiskt att det inte är det för alla.” Han tog en paus. ”Hur är det med läsk och sådant?”
”Jag dricker läsk väldigt sällan.” Fick jag fram.
”Ja, man ska dricka det med måtta.”
Han vände sig bort, men jag satt stumt kvar i stolen.
”Du får gå nu om du vill.”
Då kvicknade jag till i huvudet och greppade snabbt tag om mina grejer och gick ut genom den halvt öppna dörren. Jag såg i ögonvrån att Valter lite lätt skakade på sitt välformade huvud och fnissade lite.
I flera veckor gick jag och drömde om Valter, tills... Jag fick en lapp hem i brevlådan att jag skulle komma tillbaka till Mynthgatan 5 för ett nytt tandläkarbesök. Mitt hjärta tog ett skutt och jag ville gå dit direkt. Men tyvärr så var det inte förrän nästa vecka.
Fortsättning följer...
Ps. Fortsättningen kommer klockan 16.30 idag.
Är i Växjö med Hanna och Elin, vi höres sen! /Sanna :)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 |
8 |
9 |
10 | 11 | |||
12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 |
21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 |
27 | 28 | 29 | 30 |
|||||
|