Men dagen kom och jag satte mig och väntade i väntrummet. Jag var en hel halvtimme förtidig. Idag hade jag inte alls samma känsla som jag hade för en månad sedan, nu var jag upprymd och fylld av glädje. Tillslut så kom Anna-Louise ut och hämtade mig. Hon visade mig återigen till rum nummer fem.

”Hilda, du var ju här för en månad sedan, och vi har kallat hit dig igen för att dina tänder i underkäken ligger lite... Vad ska man säga, över varann och är lite sneda. Därför undrar vi nu om du vill ha tandställning, det är helt upp till dig men vi rekommenderar det verkligen och du kommer bara att få ha den i ungefär 1,5 år. Vad säger du?”

”Öhömm...”

”Du kommer att få en lapp med dig hem, jag ska bara hämta den i kopiatorn och så ska vi ta ett kort på underkäken igen.”

Anna-Louise gick iväg för att hämta lappen. Men jag tänkte bara på Valter, när kommer han in i bilden?

Tandsköterskan kom tillbaka igen och räckte mig lappen.

”Här står allt du behöver veta.”

Hon hämtade ”kameramanicken” och sa:

”Och så ska vi bara ta ett nytt kort, så att det inte har ändrat sig, vilket det förmodligen inte har gjort. Om du bara öppnar munnen så...”

Hon satte på mig en krage, stack in pinnen i min mun, riktade kameran mot mig och gick ut. Det pep och hon kom in igen.

”Sådär, då kan du ta med dig lappen hem och diskutera det här valet med dina föräldrar. Om ni vill ha en ny tid så är det bara att ringa och boka. Telefonnumret står med på lappen.”

Jag gick stumt ut och hem igen. Kommer jag aldrig att få träffa Valter igen? Mitt ända hopp var väl att skaffa tandställning, så kanske han kommer och sätter dit den på mig.

Jag sa till mina föräldrar att jag ville skaffa tandställning och jag var så ivrig att de ringde och bokade tid samma kväll. Men tyvärr så var den närmaste lediga tiden om två veckor!

Men jag stod ut med den långa väntan och den efterlängtade dagen kom tillslut. Jag hade tvingat mamma att inte följa med för jag ville vara ensam med Valter.

”Men gumman du var ju jätterädd för tandläkaren innan. Nu ska du sätta in en tandställning! För en månad sedan så skulle du totalvägrat.”

”Ja, men jag är inget småbarn längre.” Det var det som jag fick ursäkta mig med.

Jag cyklade dit denna gången, och var där 45 minuter innan jag skulle bli inkallad. Jag var så ivrig att jag höll på att spricka. Anna-Louise kom åter en gång och hämtade mig i väntrummet. Mitt hjärta dunkade. Jag gick in i rum fem. Duuunnk... Duuunnk... Där kom Valter! Dunk, dunk, dunk, dunk!! Mitt hjärta dunkade så högt och så snabbt så att det kändes som att alla i hela världen hörde det. Anna-Louise gick ut, hon var inte längre till någon nytta.

”Jaha, så du ska sätta in en tandställning idag.”

”Umm...”

”Ja, jag sätter igång helt enkelt.”

Han arbetade under tystnad. Men tillslut så började jag ställa de frågor som jag noggrant valt ut.

”Var bor du någon stans?”

”Jag bor här i Linköping.”

”Okej... Öm... Du är väl ganska ung för att vara tandläkare?”

”Tja, jag är 26, fast det är ju ändå också ganska ungt.”

26, tänkte jag. Det var inte vad han såg ut att vara, max 25 år.

”Umm... Men har du några barn?”

”Njae... Men jag har en flickvän i USA. Hon är inte ofta här, för hon har ett jätteviktigt jobb. Men vi har bestämt att jag ska flytta till henne, redan nästa vecka bär det av.”

Jag blev tyst, orkade inte ställa fler frågor. Hela mitt hjärta brast, det kändes som att jag krympte, tillslut var jag så liten så att jag knappt syntes. Skulle jag inte få se Valter igen? Hade jag hört rätt? Skulle han flytta till USA? Men jag insåg att det som jag hörde var det rätta, hade jag verkligen föreställt mig att det skulle bli något mellan mig och honom. Lilla jag, 15 år, och så Valter 26 år. Jag som knappt kände honom, hade jag verkligen trott på riktigt att ett förhållande var möjligt?

Jag cyklade sakta hem, orkade knappt trampa. Jag blev blöt om fötterna när jag körde genom varje vattenpöl som jag såg, samtidigt kände jag med tungan över nedre tandraden. Nu har jag en ful tandställning, tack vare dumme Valter. Fast honom vill jag inte skylla på, så jag skyller på ”Maud” istället! Så det så!

Slut!

 

AnnaCecilia

19 september 2011 08:28

Oj så romantiskt! jag känner igen mig från när jag har varit kär :)

Sanna

19 september 2011 20:17

hihi så roligt :D

 

Maria

23 september 2011 13:26

Svängig berättelse!!!! :)) MEN den stora frågan med det superduperasstora frågetecknet är: ska du inte fortsätta skriva på den där andra sagan också, jag vill veta om de där stackars små barnen dog där ute i skogen eller inte??! ;))

http://ekoblondie.blogg.se

Sanna

23 september 2011 19:42

jo, just det hihi det ska jag ju. kanske denna helgen?? :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är jag tillbaka igen, detta är vad som följde med mig hem!     ...

Är i Växjö med Hanna och Elin, vi höres sen! /Sanna :)

Hejsvej! Var och red innan. Amigo, sista gången nu. Vi hoppade, det gick hur bra som helst. Men när vi skrittade av, när jag var på väg förbi porten, så var det någon som öppnade den och Amigo kastade sig skräckslaget åt sidan, och jag flög av för fö...